Jag sitter alltid och grinar när jag ser Grey´s Anatomy.
Det kan vara av sorg, glädje eller över kärlekstrams. Jag grinar som ett barn som har ont i magen.
Usch, nu gråter jag för jag tänker på dagen avsnitt.
Mamman som pratar först och tänker sen. Framsteg, baksteg och snesteg fyller min vardag.
Jag okså! Det går inte ett enda avsnitt utan att jag sitter där och hulkar. Fast gårdagens avsnitt var faktiskt riktigt tungt... till vårat försvar.
SvaraRadera