Det svider

Så här känner jag mig....

Det gör ont i mitt hjärta. Jag är helt slut fast jag fick sova 4timmar i sträck i natt. Wow, 4 hela timmar innan jag vaknade av en grymtande 7månaders heroinist. En heroinist som skriker efter mjölk, mammas mjölk.
Dagens planer gick som planerat utom att T vägrade sova, jag fick rulla köttbullsjävlarna med en skrikande, snorig unge under armen.

T skriker alla svordomar i världen högre och högre, hennes lilla arga ansikte blir rött av ilskan att få ligga ner i 3min medan jag kastar in mat i munnen och sköljer ner med vatten. Om man inte tuggar så går det fortare.
Sista minuten presenten blev iaf en succé, barnkören var bättre än förväntat. Badningen sköte sig själv efter att O kissat ner soffan och de hemmagjorda julköttbullarna gick ner.

Jag har börjat funderat på att det här är ingen fas, vi har helt enkelt dragit nitlotten vi har fått ett gnälligt barn. Ett barn som är missnöjt med allt. Så är det bara. Det är bara att gilla läget och lära sig njuta av att ha ett par öronproppar i öronen för jämnan.

Idag fick O lägga sig själv utan sagostund och myspys. T vägrade vara lugn, ligga still och sluta dra O i håret.
O säger – Det är ok, mamma.
Jag får tårar i ögonen och tycker att det här är inte ok. T skriker högre och vevar ännu mera med armarna.
Jag ammar T som blir lugn och somnar tryggt i min famn efter nattförsök nr4.
När jag kommer in till O´s rum har hon redan somnat. Det svider till i mitt hjärta.

Jag är inte mer än människa.