Varför tror folk mitt bland julskinkan, kalvsyltan, revbensspjällen och knäcken att jag vill höra deras skräckupplevelser tex hur mycket det sprack, hur mycket det kräktes i utdrivningsskedet (eller vad det nu heter) och hur deras barn skrek konstant i 3månader?
Och det värsta är män som sitta med flott runt munnen och beskriva förlossningssmärtor och hur jobbigt det var för dem? Hur fan kan de veta hur det känns att klämma ut ett bowlingsklot genom ett hål som de inte ens har!
Nä, ni kära medmänniskor, håll era förlossningshistorier för er själva iaf på en julfest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar